En kvinnas bästa vän

Äntligen hände det, det som jag väntat på sedan jag var 13 år och prästen som konfirmerade mig sa att jag snart skulle bli en kvinna. Jag har blivit friad till!

Men innan jag berättar om stunden som fick mina tårar att forsa utmed mina pluffsiga kinder måste jag backa bandet och färglägga händelsen som jag aldrig kommer glömma. I 10 år har jag och Mats delat ett band som få någonsin kommer få möjlighet att uppleva. En kärlek som är det starkaste som finns. Han är stenen i mitt liv, den jag ser upp till och den som guidar mig när allt känns svårt och världen stor.

Mats visste att ringen var en viktig del i vårt kommande äktenskap och gjorde en grundlig kontroll på Internet innan han botaniserade Kiviks juvelaffärer. Han hade förstått att kvaliteten är viktigare i en diamant än storlek (inte bara när det kommer till diamanter, hihi) och han hade också förstått att klarhet, eller clearity är det viktigaste.

Efter att ha pantat tre rolex-klockor som han hittat begav sig Mats ut på stan i sylvester-hatt och foppatofflor. Det är smart med sylvester om det börjar regna! I första butiken hittade en en diamant på 0,25 karat och klarheten SI2 (Slightly Included 2). Det är en perfekt diamant säger Mats och jag tror på allt han säger.

Färgen på diamanten har en brun toning – perfekt match till mina ögon tycker han och hur kan man inte älska en man som har ett sådant öga för detaljer. En anledning till att vi passar ihop så bra är vår åldersskillnad. Mats kan verkligen allt om livet och det är tack vare honom som jag också har så bra koll. Till exempel lärde han mig att den näst viktigaste saken hos en diamant är dess färg. Din diamant bör uppfattas som vit eller färglös med blotta ögat. Om den inte är brun såklart 😉

Att Mats fyller 65 nästa år är det bästa som kan hända mig. Då kommer han kunna pensionera sig från präst-jobbet och jag kan spendera varje dag med honom som nyförlovad 28-åring. Tänk att man får vara såhär glad.